4 års jubileum.

Idag är det 4 år sen jag gjorde en av det mest skrämmande men även det bästa jag gjort i mitt liv. Jag lade mig under kniven och gjorde en bröstreducering.

Jag hade velat fram och tillbaka i många år men ej vågat, eller blivit avrådd att ej göra det. Jag är uppväxt i gamla normer och att operera sig när man inte är sjuk ses inte som normalt. Det var tufft beslut och jag fick ofta höra att, när du väl mår bra så kommer du även att tycka om dina bröst. 

Men när jag blev 35 år gammal, mådde bra och kände att när fan ska jag tycka om dem? Då kände jag att nä jag är värd att må ännu bättre och detta är en stor sak för mig som håller mig tillbaka.

Jag var även orolig att ja skulle börja vilja ändra på fler saker på min kropp om jag började med en. Men det har aldrig hänt. På grund av att jag hade bekymmer med ryggen och även det psykiska måendet över brösten så fick jag detta genom sjukvården, bara jag gick ner i vikt. Tro mig det va det minsta problemet då.

Idag har de ju växt tillbaka en del, vilket alltid är en risk. Men de är så mycket vackrare och inte alls lika tunga så jag är nöjd. Jag förespråkar inte att man ska skönhetsoperera sig eller att det fysiska utseendet löser det psykiska. Men varje person har rätt att välja över sin egen kropp.

Bara man gör det av rätt anledning.