Ärrvävnad i själen!

Jag kollade på serien på viaplay här om dagen som heter Surviving a serial killer. Där sa en av de som pratade något som fastnade hos mig.

Jag minns ej ordagrant det men de va typ så här:

När du får en skada på kroppen så får du ett sår och sen läker det och det bildas ett ärr som blir lite hårdare för att det ska ha större motstånd mot en ny skada. Samma är det med själen. När vi får en skada i vår själ av en traumatisk upplevelse så kan vi läka och "glömma" men själen glömmer ej utan bildar ett ärr som gör att det blir mer motståndskraftigt mot nästa trauma.

Och det är så sant. Har man varit med om något så har man garden uppe, man släpper kanske in någon igen men man reagerar mycket kraftigare om något liknande sker och kanske även snabbare. Det gör oss ibland att vi känner oss onormala för det är kanske det vi får höra.

Men det är vår själ som skyddar sig själv mot nya trauma. Vi kan gå vidare och vi kan må bra men inom oss så finns ärren alltid kvar. Och det är ok! Det är vår egen kropp som skyddar oss och det ska vi vara tacksamma för även om det är jobbigt många gånger.

Sen är det ju så här

"Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat"

Så ska vi slippa trauma måste vi undvika liknande situationer och partners...