En oförklarlig händelse

Något som jag har tagit upp innan men som ändå är en del av mitt liv och

som jag idag även jobbar lite med som volontär på mind är just

självmord.

Jag har ju själv i perioder haft tankarna på självmord när det varit för

tungt. Senast var 2019 när jag fick min sjukdom men jag utreddes för MS

och jag kände att jag har inget att leva för längre. Jag har inga barn som

behöver mig och jag orkar ej leva med denna smärtan om jag ej blir av

med den. Jag såg ingen framtid alls.

Jag vet ej om jag kommer tappa följare nu men jag vill ändå dela med

mig av vad som skedde en dag som fick mig att komma på andra tankar.

Jag var på jobbet och den dagen behövde jag rycka in och stycka för jag

tror han som va styckare på Ica då hade semester eller var sjuk. Det kan

egentligen kvitta. Men när man står i styckningsrummet så är man ju

ensam för det är ju höga krav på renhållningen där så man får ej gå in

där som man vill.

Jag stod och stycka upp en kött bit och lade de färdiga skivorna på tråg

som jag hade ställt på min vagn inför jag skulle packa dem. När jag

tänker, är det så att det är MS och det finns inget att göra åt min

Trigeminus Neurolagi utan jag får leva med denna smärta i resten av mitt

liv. Då kommer jag ta livet av mig.

Just som jag tänker den meningen så känner jag hur vagnen åker in i

sidan på mig på låret. Så jag tittar upp men jag ser ingen där inne och

jag kan ej förklara vad som skett. Men jag insåg att någon högre upp.

(Jag tror det var min faster för hon kommer ofta till mig) tyckte att jag

skulle sluta direkt med sådana dumma tankar.

Detta har jag ej berättat för så många för jag vill ej bli inspärrad för ingen

skulle tro mig. Men jag känner ändå att den som vill får tro mig och den

som säger skitsnack får känna det.

Huvudsaken är att jag idag finns kvar här och jag kämpar på och mår

bra. Trots jag har min sjukdom. Dock var det ej pga MS utan av långvarig

stress.