Ett tufft inlägg att skriva

Detta inlägg är lite tuffare att skriva men jag tror på att dela med mig så att de som behöver höra det vet att man inte är ensam i sina tankar och känslor och att det faktiskt går att må ok trots att saker omkring en inte alltid är det.

Jag vill börja med att säga att det är när det stormar omkring en men man ändå lyckas behålla fotfästet som man vet att man lyckats med sitt arbete med sig själv.

Just nu har vi det lite tråkigt i vår släkt både på mammas och pappas sida och jag lider verkligen med mina nära och kära för det är hemskt att stå bredvid och se hur ens partner/förälder lider. Mina tankar finns hos er.

En av mina allra bästa vänner går med igenom något väldigt tufft och det är så hemskt att inte kunna göra ett dugg för henne för att ta bort lite av hennes oro/smärta.

Jag har också i allt detta kommit ihopa med med min egen mamma, vilket hänt titt som tätt. Denna gången så blev det aldrig det där bråket som var förr utan jag sa bara. Nä jag går för jag orkar ej och så gick jag och efter det skrev ett långt sms till henne hur jag kände och att jag behövde en paus från henne. Det smärtar mig dock att det drabbar min pappa. Det gör ont i hela mig. Men ibland måste man tänka på sig själv och jag kände att nä jag vägrar gå igenom samma sak med min mamma igen som jag gjorde för ett år sen. (orkar ej gå in på detaljer).

Det kan se ut som om jag är helt opåverkad av allt som sker i mina sociala medier men det är jag inte, långt ifrån. Däremot så vet jag att för att jag ska orka finnas där när min familj eller vänner behöver mig, så behöver jag främst se till att ta hand om mig själv. Det hjälper ingen, varken dem eller mig att jag bryter ihopa som jag kunde göra förr av alla känslor jag bar på. 

Så med detta vill jag säga, det är viktigt att ni tar hand om er själva, ni kan ej bära andras smärta hur än ni vill. Ni kan bara rå om er själva och sen när era nära ber om det då har ni orken att finnas där. Glöm ej det.