Hårda ord.

Igår tog jag en paus från sociala medier angående företaget och bloggen. Jag hade delvis fullt upp då jag var och handla med mamma på förmiddagen sen så förberedde jag hemma inför jag skulle ha gäster kl 13. Sen va det fullt ös hela dagen tills det va dags att lägga sig.

Men delvis var det för jag i veckan fick en rätt så hård kommentar om ett av mina inlägg som jag tog åt mig av. Jag vet man får räkna med som om man är "offentlig" och man får acceptera att folk har olika åsikter samt ej alla tycker om en. Men det kändes jobbigt att bli dömd för att vara någon som jag inte alls vill identifiera mig som. Jag är HSP så jag har ju analyserat och gått igenom om det är jag som på något sätt har fått det till verka som att jag bara vill ha likes och inte alls bryr mig om folk. 

Jag gör detta för att jag känner att det måste finnas en mening med allt skit som hänt mig, är det att jag på något sätt kan hjälpa någon annan att våga prata om det den personen går igenom eller genom mina inlägg får någon person att må lite bättre. Då är jag nöjd. Jag bryr mig genuint om att folk ska må så bra som de kan, sen kan jag i ärlighetens namn säga att jag kan med göra misstag, jag är långt ifrån perfekt. 

Jag har inte på något sätt tänkt att jag ska bli rik eller tjäna en massa pengar på andras olycka. Men jag vet hur det är att söka i vården och sen när man väl får en tid få slängt i ansiktet att ja nu har vi bara 3 ggr på oss då det är tufft i vården. 

Eller som när jag sökte för jag ej ville leva längre och en antagligen nyexaminerad säger åt mig att du måste acceptera dina känslor. Som en självmordsbenägen person kanske du ej ska säga det i första samtalet för jag blev så rädd så jag våga ej gå dit igen. Jag vet hur det är att må dåligt. Jag vill INGEN ska behöva uppleva det man själv behövt uppleva...