Tankar av Gunilla Lindorff som jag med känner igen

"Idag pratade vi lite om det där med att vara anhörig. Att försöka styra upp omgivningen för att vi tror oss veta när vår närstående mår bäst. Vi försöker rätta folk när vi tycker att de säger "fel" saker och vi försöker linda in livet i bomull för vår närstående. Är det verkligen det bästa? Är det kanske så att livet ska få vara som det är, som det blir. Varför tror vi oss veta hur allt ska gå till? Ja, jag vet inte men jag var definitivt en av dem som skulle fixa, dona .Jag "styrde upp" hur ord skulle användas och vilka som inte skulle användas, vilket tonfall de tillåtna orden skulle sägas i...ja det tog aldrig slut.Blev det bättre då? Japp, det blev det......när jag blev inlagd på sjukhus för att min kropp sa STOPP, utmattad av allt ansvar, så blev sonen tvungen att kliva fram och ta hand om mig ett tag....det mådde han bättre av....att få vara klippan en stund. Jodåsåatte....det blir inte alltid som man tror"

Jag vill dela med mig av hennes ord för det var just mig hon pratade med och gav råd till. Vi alla behöver en påminnelse ibland om att de vi gör är inte bra trots de sker av en god vilja.  Jag behövde denna påminnelse. 

Tack Gunilla för du alltid är ärlig och rak till mig