Trigeminus Neurolagi

Jag har som sagt även drabbats av en tråkig sjukdom som heter Trigeminus Neuralgi. Det tog tid innan man upptäckte att det var just den sjukdomen som drabbade mig, jag var egentligen för ung för att drabbas av den. Oftast drabbar den en när man är äldre. Man behandlar den med epilepsi medicin för att döda nervsignalerna som sänder ut smärtan i ansiktet.

Jag hade ett rent helvete i början och kunde ej jobba heltid och jag blev rejält deprimerad. Jag kände att det tog aldrig slut med tråkigheterna. Jag funderade igen på att avsluta mitt liv för jag såg inte någon mening med att gå och ha ont hela tiden och tvinga mig själv jobba några timmar varje dag för att sen inte orka något annat. Jag jobba, åt och sov. Det var bara det min energi gick till och jag hade mycket smärta i början innan jag fick rätt på dosen och jag insåg att jag var tvungen att tänka om.

Allmänläkare har ju inte så mycket erfarenhet av denna sjukdom och den är ganska ovanlig så det är svårt att bli förstådd och även av försäkringskassan. Den första läkaren som gav mig diagnosen var dessutom ganska okänslig och sa vid ett tillfälle till mig i telefonen när jag var på jobb att.

• Jag vill ej göra dig ledsen men jag tror du har MS.

Helvete va jag grät då, och innan jag fick min röntgen och svar på den så var allting ganska svart. Jag tänkte ju även i banorna i och med mammas tumör att det kanske var det jag själv med drabbats av?

Jag bad ju min neurolog att snälla kan vi inte göra en operation men hon mena bara på.

-Vad ska vi operera, detta är ingen skada på någon nerv som orsakar det utan det är att du måste ändra i ditt liv och sluta stressa.
För mig va de enklare att opereras än att sluta stressa. Men jag lärde mig det tillslut och idag minskat rejält på medicinen och peppar peppar ytterst sällan några anfall längre.